Ta hand om dina barn men börja med att ta hand om barnet i dig.
De flesta föräldrar har ambitionen att varje dag få förgylla livet för sina barn. Ge dom det där extra vi inte fick av våra egna föräldrar.
Visa vägen och leda dem igenom skrubbsår förkylningar och första skräckmötet med tomten.
Mitt hjärta snörps aldrig ihop så mkt som när barnen är sjuka, men det händer som tur är väldigt sällan. Just nu är vi däckade allihop, och lilla Edith har det värst. Vad gör man, vad kan man göra liksom mer än att omhulda, värma kyla sjunga medicinera mysa sova vila mata leka vyssja snyta byta och allt det där andra. 110% uppmärksamhet och inte en sekund över till en själv, men det är ju inget nytt förvisso.
Läk barnet! Tror jag de flesta av oss tänker på, men tänker vi någonsin att läka det där lilla barnet i oss själva?
Det ignorerade bortglömda kanske fortfarande förkylda, lilla barnet som är den del av oss som aldrig fick den uppmärksamheten vi behövde?
Som fick snyta sig själva, göra sin morgonmacka (Middagsmacka, kvällsmacka, nattmacka) själva?
Som fick gå till och från förskolan själv trots att hon inte hittade vägen och kanske fortfarande är vilse bland höghusen eller fortfarande letar efter någon som ser ut som en snäll vuxen att fråga om vägen hem?
Kanske det lilla barnet fortfarande är sårat sargat lämnat trampat på helt enkelt bortglömt?
Hur gör ni kära läsare, tar ni hand om henne/honom?
Eller försöker ni göra som alla andra helt vanliga människor, att allt det ni upplevde själva är en gången tid, och allt det ni upplevde och tror er ha glömt, projicerar ni det medvetet eller omedvetet på era egna barn och lovar er själva samt dem att de aldrig, aldrig ska behöva uppleva ens i närheten allt det ni som barn fick gå igenom??
Är det så?
Och är det inte så att mycket av det är precis det barnen går igenom eftersom det är så starkt förankrat i er, normaliserat från första stund i dina föräldrars göranden att ni per automatik handlar utan att tänka och låter barnen ni vill skydda från allt ont faktiskt vara precis mitt i det.
Mitt i er egen skit.
Skilsmässor sorg bråk bedrövelse EGOISM hat krig VÅLD MISSHANDEL och skit.
Läk ditt eget barn.
Läk den den av dig som fortfarande gråtande av förtvivlan ropar på Mamma mitt i natten eller det bortglömda ensamma barnet som fick klara sig själv.
Läk. Förlåt. släpp. förstå.
Gå vidare!
Alla barn är unika individer, låt våra barn, låt alla barn få chansen att få sin egen identitet!
God Onsdag alla.
/
